Ja, nog är jag din dotter allt

Tyckte att du log mot mig, när jag passerade ditt foto. Dina mungipor höjde sig bestämt en stund. Jag såg det i ögonvrån. Såg du att jag såg?
 
När jag sitter och knappar på tangenterna ser jag dina händer framför mig, korta och lite knöliga. Avklippta liksom. Men dom sitter på mina armar. Ibland kan det reta mig att jag fick dina händer, dina fötter och din behåring. Inte så festligt att vara tjej och ärva sin pappas behåring. Inte så festligt att plocka ögonbrynen varje morgon för att inte riskera att blotta en måsvinge mellan brynen. Men du, älskade du. När jag tänker efter så är det ok, jag är ju trots allt en stor del av dig och det glädjer mig älskade pappa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0