Relationselände
Jag blir återigen påmind om hur man formats av den man levt tillsammans med. Hur en vanlig kommentar från någon kan te sig som ett stort irritationsmoment för mig bara för att just den kommentaren varit något negativt i så många år. Men nu kommer den från en annan person, men ändå skapar det obehag hos mig. Trots att den personen inte menade något illa.
På många sätt har jag blivit otroligt sårbar efter den relation som varit. På andra sätt har jag blivit starkare. Det är svårt att veta vad man vill ha, hur man vill ha det och vad man behöver. Det är frustrerande. Hur ska man veta om något är rätt eller inte. Hur ska man veta var man har den andre? Hur ska man veta hur den andre uppfattar mig? Hur ska jag veta dennes avsikter?
Har ett ordspråk i huvudet som är ungefär såhär: vi blir alla formade och omformade av de som älskat oss men ändå blir vi aldrig det de avsåg.
Knepigt det där med relationer. Det tar tid att städa ur sig själv känslomässigt efter en lång relation. Även om man för längesedan gått vidare och är övertygad att detta är det bästa så är spåren som finns kvar så många.
När är man redo? Hur vet man om man träffat någon som är bra för en? Vad innebär det att vara kär? Vad behöver jag? Vem behöver mig? Vem skulle jag kunna göra lycklig? Är livslång kärlek bara bullshit? Vad är lycka? Vad är en bra relation och hur fasen får man en sån? Vill jag ens ha nån?
