Special Someone? Vem är det egentligen?

                                                                                            
Stiltjé...
 Kan detta utveckla sig till nåt mer eller är detta allt vad det kan bli? Jag hatar att känna mig ensam i en tvåsamhet. Tror inte detta ger mig så mycket just nu.  Jag känner mig ganska utpumpad. Kan inte ge något mer än vad jag redan gjort, inte utan att fåt något tillbaka iallafall.
Kanske är det så att du bara visar vad du tycker på ett annat sätt än vad jag behöver. Det är ju trist att det är så. Tycker du att vi är färdiga här?
Jag vill inte involvera mig i en känslomässigt avvaktande människa. Inte en gång till. Jag kan inte leva så. Oavsett hur det blir och vad det inte blir så måste jag kunna leva och njuta och uttrycka mina känslor i nuet och jag vill omge mig och lägga min energi på någon som är likasinnad. Ja, jag behöver faktiskt bekräftelse jag också för att kunna känna.
Just nu känner jag mig mest obrydd, ointresserad. Går på sparlåga. Du är ju kanon å snacka och skratta med. Men räcker det? Just nu tvivlar jag. Räcker det för dig? Är du tillfreds? Är det bra såhär?
Tänk om jag kunde se dina tankar, ta på dina känslor. Eller åtminstone få höra några känslomässiga spontana kommentarer som handlar om oss eller om din känsla för mig.

Kommentarer
Postat av: jag

Vackra ord bildas till vackra meningar som in sin tur är känslor och tankar. Det glädjer mig att få läsa hur du känner även om jag vet att det finns en sorg, sorgen finns där och saknaden efter det... den ska få finnas!

Det var ett tag sedan jag läste i hjärta i tanken men nu läser jag och jag känner med dig.

Ditt lilla ordspråk som surrar i huvudet har en viss sanning även om man inte alltid vill ta till sig men var sak har sin tid... pojkar och kärlekar hit och dit...

Längtar efter att höra din röst men vi ses ju snart och du kommer ha en massa cash, good for you.

Ett bra beslut, att du vågar:) wow

2009-04-05 @ 18:53:42
Postat av: mala

Jag tror du just fick mig att inse att man till stor del ändå måste lita till sin magkänsla, och inte alltid försöka intala sig själv in i det sista att det ändå räcker till.



Den dagen det räcker till, då vet man det. Då känner man det. Hoppas jag. Åtminstone så har man inte den starka känslan av att det är tvärtom.

2009-04-05 @ 22:10:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0